Rastypiska egenskaper

 

Här under kan ni läsa ärlig och viktig information om rasen. Jag vill att alla valpintressenter läser HELA TEXTEN innan man kontaktar mig. Utifrån denna beskrivning av rastypiska mentala egenskaper kan ni få en första bild om huruvida rasen passar er. Beskrivningen redogör för generella egenskaper hos rasen. Det finns individer som skiljer sig ifrån det generella, vi talar självklart om levande varelser med sin egen personlighet. Texten är baserad på lång personlig erfarenhet. Jag vill även påstå att mina uppfödarkollegor, erfarna hundtränare samt duktigt hundfolk med erfarenhet av rasen som jag träffat och samtalat med under åren har liknande bild av rasen. 


Staffen är generellt sätt väldigt glad i människor. Ett av de första problemen man ofta stöter på med sin staffevalp är att gå förbi människor utan att hälsa! De visar ofta sin stora kärlek på ett något buffligt sätt vilket kan innefattar att hoppa, tacklas, pussas, nagga med tänderna osv. En staffe kommer ofta väldigt nära sina ägare då de tycker mycket om fysisk närhet. Ofta har de inte så mycket integritet eller "personal space", helst vill de vara på sin människa hela tiden. Många tycker även om att sova sked under täcket med sina människor.

 

Allt detta kan nog låta otroligt charmigt för potentiella valpköpare men myntet har även en baksida. Den här intensiva buffligheten och kärleken som många staffar uppvisar i kontakten med människor är inte alltid positiv. Att få en staffe att ”hälsa fint” (framförallt att inte hoppa eller sätta upp framtassar) kan vara en utmaning. Att ha med hunden på olika tillställningar innebär allt som oftast att man behöver ha nitisk uppsikt över hunden (framförallt som valp/unghund) då alla kanske inte uppskattar staffens kärleksyttringar. De flesta staffar tycker mycket om barn men återigen de kan vara buffliga, hoppiga och naggiga. En staffe skulle absolut kunna råka skada ett yngre barn i sin framfart. Dock så har en hel del staffar en intuitiv känsla för att vara mer försiktig med barn och äldre, men absolut inte alla. Lämna aldrig barn och hund ihop utan uppsikt! 

 

Staffen har ofta jaktintresse. Jag har hört ägare som inte upplevt detta men om man kikar på vilken rasgrupp staffen tillhör och vad rasen är avlad för så bör det logiskt sätt finnas ett jaktintresse, främst för småvilt men även klövvilt. Jag vill bestämt hävda, baserat på sunt förnuft och många års erfarenhet, att det utan tvekan förekommer jaktintresse i rasen. Det är oftast inte ett helt omöjligt jaktintresse utan med mycket träning så går det ofta att få under kontroll så att hunden kan vara lös på väl utvalda platser under strikt uppsikt. Summeringen blir att det finns staffar som är väldigt svåra, för att inte säga omöjliga att ha lösa pga. stark jaktinstinkt, det finns även staffar som har väldigt lite jaktinstinkt, men de flesta ligger någonstans mitt emellan. Alltså, de har en jaktinstinkt som går att träna så att hunden kan vara lös på väl utvalda platser. Om det är viktigt för en att ens framtida hund ska kunna vara lös på alla möjliga platser så är min rekommendation att kika på andra raser med mindre bytesdrift och starkare impulskontroll (mer om impulskontroll längre fram). Naturligtvis finns det även andra aspekter än jakt att ta hänsyn till innan man släpper sin hund lös som andra människor, hundar, trafik osv. 

 

En av de absolut viktigaste aspekterna att känna till innan man bestämmer sig för att skaffa sig en staffe är att det inte är en hundrastgårds-hund! Det är viktigt att komma ihåg vad rasen man väljer har avlats för oavsett om det är vakt, jakt, sällskap eller vad som helst. Därefter får man fundera på vad man avlar för idag, vilka egenskaper som finns kvar, hur dessa egenskaper passar in i ens liv, hur mycket kunskap man har och hur mycket arbete man vill lägga ner. Man skall veta vad man har i kopplet helt enkelt! Inställningen att en hund blir vad man gör den till är väldigt långt ifrån sanningen. En hund kommer alltid att ha en variation av rastypiska och individuella mentala egenskaper. Miljö, erfarenheter och träning kan i viss mån forma dessa medfödda rastypiska eller individuella egenskaper men en hund (eller människa eller  vilket djur som helst) kommer alltid ha olika lätt eller svårt att utveckla ett beteende beroende på dess genetiska uppsättning. Så med det sagt vill man ha en hund att ta med till hundrastgårdar eller på annat sätt leka med massa olika hundar så är staffen inte en lämplig ras. Vill man ha en hund som har ett par väl utvalda hundkompisar, en hund att ta koppelpromenader med tillsammans med andra hundar och/eller en hund att gå på kurser med då kan staffen fungera utmärkt! Det finns staffar som fungerar jätte bra med alla möjliga andra hundar och det finns staffar som inte alls gillar andra hundar. De flesta hamnar någonstans i mitten, alltså; de fungerar med vissa hundar men inte alla. Oavsett vart på skalan ens egen hund hamnar så är det viktigt att komma ihåg att om det väl blir ett bråk så är staffen mycket duktig på att slåss och dessutom ofta svår att bryta. 

 

Staffen hittar på massa roligheter, hoppar och far, leker och stojjar! Jag skrattar nog åt mina staffar varje dag med alla konstiga saker de hittar på. De är oftast väldigt motiverade av godis och lek likväl som beröm och kel. Detta gör att staffen vanligtvis är väldigt tacksam att träna. De vill vara med, de vill göra rätt och de vill bli belönade! Att träna en staff med hårda ord och tvång däremot brukar inte funka så värst bra. Staffen är väldigt vek inför sina människor och kan lätt bli kränkt och förnärmad. I detta läget kan de låsa sig och välja att undvika allt samarbete. Men med detta sagt är det självklart väldigt viktigt att vara tydlig och konsekvent i träningen. Staffens stora akilleshäl träningsmässigt (enligt mig) är att de har väldigt svårt med impulskontroll och stadga. De har ofta lätt att bli distraherade av saker som händer runtomkring och går lätt upp i varv i nya situationer.

 

Staffen är som sagt väldigt energisk och speciellt som valp/unghund kan ägarens tålamod testas ordentligt. I staffekretsar pratas det mycket om passivitetsträning och detta finns det en god grund till, nämligen att staffen HATAR att göra ingenting (om det inte handlar om att mysa i soffan med sina egna människor). Att vara stilla och vänta resulterar allt som oftast i att en staffe skriker i högan sky (de skäller sällan och det roliga är att alla har ett väldigt individuellt skrik). När de kommer hem till någon annan så är det ofta full fart att springa i 190 runt i hela huset och undersöka och sällan håller de sig bara på golvet! 

 

Att stänga in en staffe i ett annat rum än det man själv vistas i är en fruktansvärd handling enligt en staffe och detta uttrycks ofta genom ett fruktansvärt envist skrikande. Men detta är även något som jag anser är väldigt nyttigt att lära sin hund. Allt handlar inte alltid om hunden. 

 

Staffen kräver självklart en del motion och träning men den generella staffen är ingen arbetsmaskin som man behöver motionera/träna enorma mängder. En långrunda på 1h eller mer plus lite kortare rundor ett par ggr till om dagen upplever jag räcker gott för mina hundar. Samtidigt så hänger de gärna med på en riktigt lång vandring eller längre löprundor men har oftast inga problem med att ta det lite lugnare en dag ex om man är sjuk. Staffen är väldigt bra på att anpassa sig till olika familjers livsstil så länge de får vara med samt får grundläggande fysisk och psykiskt utlopp.