På senare tid har jag haft VÄLDIGT många intressenter som hört av sig till mig och sagt/skrivit att de vill ha en staffe för att de har träffat en "som va så lugn". En annan vanlig kommentar är "vi vill ha en lite lugnare individ" eller "vi vill ha den lugnaste individen i kullen". Jag känner att jag måste adressera de här tankebanorna och även skriva en liten beskrivning av staffen som ras (som jag uppfattar den) utifrån mina egna hundar och vänner/uppfödarkollegors hundar.
Okej så om jag skulle beskriva staffen med 3 ord skulle det nog bli: energisk, rolig och kelig. Ordet lugn skulle inte ens komma på topp-10 listan 
Staffen är väldigt vänlig mot människor och verkligen ÄLSKAR människor! Ett av de första problemen man ofta stöter på med sin staffevalp är att gå förbi människor utan att hälsa! Alla människor ska hälsas på och pussas på! De kommer väldigt nära sina ägare då de oftast inte har så mycket integritet eller "personal space". De älskar att vara nära nära och de ska helst alltid bli klappade. Många tycker om att sova sked under täcket med sina människor.
Staffen hittar på massa roligheter, hoppar och far, leker och stojjar! Jag skrattar nog åt mina staffar varje dag med alla konstiga saker de hittar på. De är oftast väldigt motiverade av godis och lek likväl som beröm och kel. Detta gör att staffen vanligtvis är väldigt tacksam att träna. De vill hänga med, de vill göra rätt och de vill bli belönade! Att träna en staff med hårda ord och tvång däremot brukar inte funka så värst bra. Staffen är väldigt vek inför sina människor och kan lätt bli kränkt och förnärmad. I detta läget låser de sig och vill inte ha med sin förare att göra alls! Staffens stora akilleshäl träningsmässigt (enligt mig) är att de har väldigt svårt med impulskontroll och stadga. De har ofta lätt att bli distraherade av saker som händer runtomkring och går lätt upp i varv i nya situationer.
Staffen har ofta jaktintresse. Jag har hört folk som inte upplevt detta men om man kikar på var rasen kommer ifrån nämlighet terrier-raserna så bör det logiskt sätt finnas kvar ett jaktintresse och då främst för småvilt men även klövvilt. De flesta staffarna jag själv äger och har träffat på har ett jaktintresse. Dock är det oftast inte ett helt omöjligt sådant utan med mycket träning så går det ibland att bryta hos vissa individer. Det finns även indidvider som inte alls är intresserade av vilt men min åsikt är att detta är ett undantag.
Staffen är som sagt väldigt energisk och speciellt som valp/unghund kan ägarens tålamod testas ordentligt. I staffekretsar pratas det mycket om passivitetsträning och detta finns det en god grund till, nämligen att staffen HATAR att göra ingenting (om det inte handlar om att mysa i soffan med sina egna människor). Att vara stilla och vänta resulterar allt som oftast i att en staffe skriker i högan sky (de skäller sällan och det roliga är att alla har ett väldigt individuellt skrik). När de kommer hem till någon annan så är det ofta full fart att springa i 190 runt i hela huset och undersöka och sällan håller de sig bara på golvet! När man får gäster hem är det 190 runt för att hälsa på alla, de hoppar ofta och är väldigt buffliga i sitt hälsande och de kan ta flera timmar innan de kopplar av helt när man har gäster hemma. Att stänga in en staffe i ett annat rum än det man själv vistas i är en fruktansvärd handling enligt en staffe och detta uttrycks ofta genom ett fruktansvärt envist skrikande.
Staffen kräver självklart en del motion och träning men de är ingen arbetsmaskin som man behöver motionera enorma mängder. En långrunda på 1h eller mer plus lite kortare rundor ett par ggr till om dagen upplever jag räcker gott för mina hundar. Samtidigt så hänger de gärna med på en riktigt lång vandring eller längre löprundor men har oftast inga problem med att ta det lite lugnare en dag ex om man är sjuk eller så. Staffen är väldigt bra på att anpassa sig till olika familjers livsstil. Staffen är generellt sätt väldigt bra med barn och är faktiskt den enda rasen som har med i sin rasstandard (texten som ska följas för att bedömma en individs kvalitet vid utställning) att den ska vara vänlig mot barn. Dock ska självklart aldrig barn och hundar lämnas ensamma ihopa! Staffen är bufflig och hoppig som sagt och kan lätt välta ett litet barn även om det bara är i glädje, och självklart så bits de som valpar!
Okej nu kommer vi till den heta potatisen! Det som uppfödare ofta inte är ense om hur man ska ta upp! Nämligen reaktivitet mot andra hundar. Jag är av åsikten att man ska veta vad man har i kopplet och inte romantisera bilden av hunden. Så JA det förekommer att staffar inte fungerar med alla andra hundar (och andra djur)! Det är tom ett vanligt förekommande fenomen. Vill man ha en hund som man ska släppa ihop med ett gäng okända hundar i rasgården varje kväll så ska man inte ha en staff. Vill man ha en hund som ska uppföra sig fint i kopplet när den går förbi okända hundar och som fungerar fint med familjens egna hundar och ett par andra lekkompisar, ABSOLUT då kan staffen vara rätt! Staffar behöver socialiseras väl PÅ RÄTT SÄTT med RÄTT HUNDAR. Staffar behöver tränas på att vara runt andra hundar utan att bry sig om dem utan bara fokusera på matte/husse. Staffar behöver ha bra hund-förebilder för att lära sig hur man ska bete sig när man umgås med andra hundar. Det bästa är att hitta några äldre, lugna, tydliga hundar som man kan låta sin valp umgås med. De här hundarna ska helst ha subtila signaler men samtidigt inge en väldig respekt och helst inte bry sig värst mycket om valpen, detta är jätte nyttigt! Då lär sig valpen att respektera andra hundar och att lyssna på de små signalerna.
Tillbaka till den där kommentaren om att "vi vill ha den lugna valpen". Okej, valparna börjar visa sina personligheter LITE vid 6 veckor ålder, först vid 8 veckors ålder har jag en rättvisande bild om hur valpen är JUST DÅ i DEN SITUATIONEN. När valpen flyttar till sitt nya hem kan allt mycket väl förändras. Jag har exempelvis en "tiklinje" där de ofta är lugna som valpar och ända fram till strax under året och sedan blir de sjövilda. Jag har en annan "tiklinje" där de är sjövilda (och då menar jag verkligen SJÖVILDA) som valpar och sedan lugnar sig mycket strax efter 1 år. Till kommer också aspekten att valpintressenterna oftast vill veta vilken som är deras valp innan 6-8 veckor. Så i praktiken så kan jag inte ge någon "den lugnaste" valpen eftersom jag inte vet särskilt mycket om valparna när de tingas och dessutom det jag vet gäller bara helt säkert för hur valpen är just då, i valplådan. Därför vill jag att mina valpköpare ska vara fullt inställda på att få en typisk staffe med allt vad det innebär; alltså vild och galen, bitig, skrikig och alldeles underbar liten hund med ett hjärta av guld 
Om individen sen blir lättare än standardhunden så är det bara att vara tacksam 
Så för att summera
NEGATIVT MED STAFFEN
*Vild!!!
*Har svårt att koppla av i ovana situationer
*Svårt med impulskontroll
*Skriker/gnäller
*Jaktinstinkt
*Ibland svårt med andra hundar och djur
POSITIVT MED STAFFEN
*Rolig
*Tacksam att träna
*Kelig
*Tycker om människor
*Skäller sällan
*Anpassningsbar
*Kräver inte överdrivet mycket motion
*Klarar av att hänga med på alla tänkbara äventyr
*Pigg och alert
*Världens BÄSTA ras!!! Har du inte blivit älskad av en staffe så har du inte blivit älskad!!!
2016-01-03 13:15 | Vardag hos kennel Brightstaff, Om staffen